Filmen pojken i randig pyjamas

I början av filmen ser man Bruno och hans vänner springa runt på gatorna i Berlin, de leker att de är flygplan. I nästa scen kommer Bruno hem och ser flyttabilar utanför hans hus. Han undrar varför och får reda på att de ska flytta ifrån Berlin. De ska flytta för att Brunos pappa är soldat och jobbar för Hitler som har sagt åt honom att jobba i Polen på ett koncentrationläger. Därför måste de flytta. Brunos pappa är såklart glad för detta och har en fest innan de ska flytta. 

I slutet av filmen går Bruno till Shmuel för sista gången innan han ska flytta igen. De har bestämt att Bruno ska gräva under stängslet och krypa under till Shmuels sida. Shmuel skulle ta med sig en pyjamas till Bruno, så han skulle kunna gå in utan att bli upptäckt. När Bruno har krypt under stängslet springer de bort till shmuels barack. När de är inne i den kommer det in soldater och kör bort all där inne till ett annat rum, en gaskammare. Samtidigt i Brunos hus hittar inte hans mamma honom. Så alla börjar leta efter honom, de springer bort till koncentrationslägret och hittar hans kläder utanför stängslet. Då förstår de att han är där inne, men då är det redan försent. 

Personerna i filmen är annorlunda om man jämför med boken. Bruno verkar förstå verkligheten bättre i filmen, han är inte lika naiv. Gretel är inte lika elak, hon verkar faktiskt snäll i filmen.  Pappan är inte lika sträng och verkar inte vara ”högst i rang” hemma heller. Mamman i filmen säger vad hon tycker mycket tydligare än i boken. Hon accepterar inte saker lika lätt. Farmorn får man inte höra så mycket om i filmen. Det enda man får höra av henne är i början, på ”utflyttningsfesten”, när hon säger till Brunos pappa att hon inte gillar det han håller på med och Brunos pappa säger att hon är död efter ett samtal. Jag tycker inte Maria är så tillbakadragen som i boken. Hon pratar och verkar väldigt glad, fast det märks ändå att hon inte tycker det pappan gör är särskilt bra. Jag tycker ännu mer synd om Pavel i filmen än i boken, han är jättesliten och har svårt att gå. Jag tycker att scener med Pavel i filmen är det värsta scenerna. Fast jag tycker inte att man hör mer av honom i filmen än i boken, han är ändå sig lik. Löjtnant Kotler såg ut precis som jag hade tänkt mig honom.  Fast man märker inte av honom lika mycket i filmen som i boken. De har förkortat honom lite. Han är en otrevlig typ och tror att han äger alla. Herr Lizt är Brunos lärare och, ja, han verkar snäll, fast jag vet inte riktigt, man såg inte så mycket av honom. Han gick igenom vad som hände i landet men Bruno lyssnade inte. Man ser mer av alla i filmen, det kan nog vara så för att man inte ser saker från Brunos perspektiv. Man får till och med se scener som Bruno inte är med i. 

Bruno får veta vad som verkligen händer i landet när han pratar med Gretel. Man får se Bruno komma in i Gretels rum som är fullt av affisher på väggarna med Hitler på. Sen förklarar hon för Bruno vad som händer. Då förstår Bruno mer, men han verkar ändå inte riktigt förstå, även om han förstår mer än i boken. Sen får han se en film om ett koncentrationsläger, mäniskorna där han jäteroligt och verkar ha det hur bra som helst. Det var såklart en film som man skulle använda för att folket skulle tro att det är bra. Bruno blir då glad och tycker att hans pappa är en bra soldat. Då tror han ju detta ända tills han kommer in i koncentrationlägret och då är det inte alls som på filmen, sen dör han så han fick nog aldrig riktigt veta sanningen. 

De bor ju i en skog i filmen. Det ser ut som en vanlig lövskog, lugnt och trevligt. Huset som de bor i är inte lika stort som huset de bodde i i Berlin. Jag tycker det var ett trevligt ställe, bortsett från koncentrationslägret. Och det som hände där är ju en annan sak, det var hemskt. Det fanns även en stor skorsten, eftersom man eldade upp lik där så luktade det inte särskilt gott vid deras hus. Jag hade absolut inte velat bo där. Stämningen var inte den bästa heller, fast den skapades ju av alla människor där, och det var ju inte konstigt att det var dålig stämning. 

Boken och filmen berättar annorlunda, i boken får man veta mer detaljer, sånt kan man inte ta med i filmen för då hade den blivit jättelång och det hade blivit utdragna scener som egentligen är helt ointressanta i en film. I filmen tog man med slutet på boken, det som är mest spännande. Det var en stor del av filmen, om man jämför med boken. I boken får man se allt ur Brunos perspektiv, medan man i filmen får se ur sitt eget. Även om man förstod saker som hände i boken så är man med Bruno hela tiden. Medans man i filmen får se allt som alla gör, saker som Bruno inte ens lagt märke till och inte hade kunnat berätta i boken. 

  

Vissa repliker hade tagits bort och ersatts av andra, vilken blir annorlunda om man läst boken innan. Det gör antagligen för att det passar kanske bättre att prata på ett annorlunda sätt i en film, än i en boken för att det ska bli mer spännande. Om man väljer att ta bort repliker från t.ex Brunos mormor, hör man ju självklart inte lika mycket av henne, vilket resulterar i att hon inte blir en lika viktig karaktär. Hon var ju ändå någon som Bruno längtade efter och verkligen ville vara med i boken, men i filmen då så försvinner det saker för Bruno att göra, han blir mer enformig då. 

Filmen inleddes av en replik: ”Barndomen mäts i ljud, luket och synupplevelser till förnuftets mörkertimme börjar växa”, jag tror att den repliken börjar filmen för att visa hur Bruno är. Han har inte riktigt något förnuft. Så han litar på det han ser, luktar och hör utan egentligen tänka på vad det är för något. Det tror jag stämmer, man tänker mycket mer på saker ju äldre man blir känns det som, jag ”tänker mer” nu än vad jag gjorde när jag var i Brunos ålder. 

Temat i filmen och boken är ju krig egentligen för det utspelar sig under andra världskriget. Man får ju inte se eller läsa några krigar scener, men det är ändå det som det handlar om. Om det inte hade varit något krig hade inget av det i filmen och boken hänt. Budskapet kan nog vara att man aldrig ska göra något som detta igen. Man ska inte straffa människor och ha dessa ”massutrotningar” igen, och inte krig heller.

Jag tycker nog att boken vänder sig mer åt barn och filmen mot äldre. Det är som att de har gjort en film för äldre människor av en barn film, lite mystiskt... Filmen är faktiskt hemsk, jag tycker att den är värre än boken. Jag tycker att den är tillräckligt äcklig för att ha femtonårsgräns. Man ser ju inget blod i filmen och det är inga läskiga mördarscener, men handlingen är hemsk, det är nog det som gör att den har femtonårsgräns. 

De som skrev bokrecensionerna tyckte att det var en väldigt bra bok, de verkade inte tycka att det var någon som inte var så lika bra. Jag håller med, jag tyckte också att det var en bra bok, spännande, fin, gripande, sorglig och hemsk på samma gång. 

i filmrecensionerna stod de att filmen var väldigt bra, jag tycker att boken och filmen var väldigt bra, fast på olika sätt. I boken måste man skapa sin egen bild av allting, medans i filmen ser man allt så som det ser ut. Därför tycker jag att det är lika bra, men jag kollar hellre på filmen igen än att läsa boken en gång till. Och som de skrev i recensionen så har filmen ett viktigt budskap, så om man ska kola på en film så är det Pojken i randig pyjamas för att den har faktiskt en mening som man kan lära sig av. 

Vad som hände nästa dag och sista kapitlet

I slutet av den här boken rullade Bruno under stängslet. Han hade fått kläder av Shmuel som han bytte om till. Det var en randig pyjamas och en mössa. När Bruno hade kommit in på andra sidan stängslet gick han och Shmuel bort till barackerna. De skulle leta efter Shmuels pappa som hade försvunnit. Bruno tyckte inte om det stället och ville gå hem, men då kom soldater och omringade dem. De föste in de i ett rum tillsammans med hundra andra judar. Där sa Bruno till Shmuel att han var Brunos bästa kompis och han tog Shmuels hand. Sen var kapitlet slut. De gasades och dog alltså.

Så småning om fick Brunos familj reda på att han var borta, eftersom han inte kom tillbaka. De började såklart leta efter honom. Brunos pappa blev arg, ledsen och skötte inte sitt jobb bra, därför blev han inte omtyckt av de andra soldaterna. Jag tycker inte att pappan var en dålig människa, men han hade en konstig syn på andra människor. Han brydde sig ändå om sin familj och gjorde det som han trodde var bäst för dem, som jag tror att alla människor gör. Men han jobbade såklart på den här koncentrationslägret, och om jag hade vetat vem han var så hade jag ju såklart inte tyckt om honom. Och nu när Bruno dog så tror jag att han kanske förstod att det är hemskt att döda människor.

Mamma får som hon vill

Vad händer i kapitlet? Egna funderingar kring det.

Nästa kapitel heter: Planering för det sista äventyret

Vad tror du att det handlar om? 

Om du inte har gjort det tidigare: tänk på att formulera dig väl i sammanhängande text.

Brunos mamma vill att de ska flytta tillbaka till Berlin. Pappan kan inte flytta hem för att han måste stanna på grund av Furien. Men hans mamma får som hon vill och de bestämmer att Gretel, Bruno och deras mamma ska flytta hem igen. Jag tror att det blir lite konstigt för Bruno som har Shmuel nu, han kanske inte vill lämna Autswitch nu när han fått en kompis. Han har äntligen vant sig här, och nu ska de flytta tillbaka igen. 

Jag tror att nästa kapitel kommer handla om att Bruno ska gå på ett sista äventyr som han kanske kommer göra med Shmuel. Antingen så kommer de att leka för första gången, eller så går de någonstans. Jag tror i alla fall att Bruno kommer berätta för Shmuel att han ska flytta tillbaka till Berlin igen. 

Hårklippningen

Förklara kapitlets titel. Varför är händelsen med hårklippningen viktig i berättelsen?

Bruno samtalar med Gretel som förklarar vissa saker för sin lillebror. Vad är det hon berättar? Vad tror det kommer sig att Bruno och hans syster inte ser på världen på riktigt samma sätt? Är det någon av  dem som vet vad som försigår egentligen? Tror du att dagens nio-åringar är lika ovetande om vad som händer?

Vilka konsekvenser tror du att hårklippningen får? 

Bruno och Gretel diskuterar det här med stängslet. Han undrar varför de är bakom ett stängsel och varför de har på sig randiga pyjamasar. Gretel berättar det hon vet, att de bakom stängslet är judar och Bruno och Gretel inte är det. Hon säger också att man inte ska vara med dem. De är bakom stängslet för att de ska vara samlade på samma stället och inte komma ut till de som är som Bruno och Gretel. Gretel får då reda på att hon har löss och Bruno har också det. Brunos pappa rakar av Brunos hår. Då kan jag tänka mig att liknar Shmuel.

Jag tror inte att någon av de vet vad som händer egentligen. Gretel verkar ända veta mer, men hon verkar inte förstå det. Bruno har ju Shmuel som han ändå träffar, och han märker ju att de är skillnad på dem. Shmuel är väldigt mager och det är ju inte Bruno. Så på det sättet ser ju Bruno skillnad. Gretel har inget sådant att jämföra med. Jag tror nog inte riktigt att dagens nio-åringar är lika ovetande som Bruno. Jag kan ju jämföra med min bror, han är 10 och han verkar veta vad som händer, han kanske inte kan föreställa sig det riktigt, men jag vet att han vet saker som händer i världen. Nio-åringar nu för tiden har ju datorer och TV apparater som de går Aktuellt på. De kanske inte tycker sånt är så himla kul, men jag tror att på något sätt så får de reda på sånt.  

Bruno tar till en nödlögn

Även i det här kapitlet gör Bruno jämförelser mellan sin egen och Shmuels tillvaro och finner likheter och orättvisor. Vad tänker du om det?

Bruno tycker det är orättvist att Shmuel har så många att leka med på hans sida stängslet, Bruno har inte en enda på sin sida, och så har Shmuel hur många som helst. Det stämmer ju, men det kan ändå inte vara roligt för Shmuel att leka med dem. Han kan ju knappast orka leka med någon, och får de ens leka med varandra? Jag tror inte det i alla fall. 

Beskriv mötet mellan Bruno och Gretel. Är syskonen bara dumma mot varandra och helt olika?

Hon verkar själv inte veta vad som händer, men hon förstår nog mer än Bruno ialla fall. Det verkar ändå som att de kom lite närmare varandra när de hade denna diskussion. Bruno förstod att Gretel också är ensam, men han ville behålla Shmuel för sig själv ändå. 

Något han inte skulle ha gjort

Vad syftar titeln på? Skulle Bruno ha kunnat agera annorlunda? Förklara.

Bruno råkar säga att han har en kompis och Gretel blir förvånad och undrar vem det kan vara. Bruno har bestämt sig för att inte berätta om Shmuel för han känner på sig att hans föräldrar inte skulle gilla det. Då kan han heller inte berätta det för Gretel, så han ljuger och säger att han har en låtsas vän. Det är det som är nödlögnen. 

Sista meningen: Det var första gången de någonsin rört vid varandra.

Kommentera sista meningen. Vilka tankar, känslor, funderingar väcker den hos dig?

Är det en bra avslutningsmening på ett kapitel tycker du?

Jag tycker att det är en bra avslutningsmening. Den är väldigt betydelsefull, det var ju något helt nytt, något som Bruno aldrig hade gjort förut. För första gången hade de rört vid varandra, även om de hade pratat väldigt ofta förut så hade de aldrig rört varandra på grund av detta stängslet som skiljer dem åt. Det är hemskt med stängslet, och det är nog inte många av de innanför stängslet som har någon att prata med som är utanför. Även om Shmuel inte har det bra alls, så har han mer tur än andra. 

Vinflaskan

Kommentera de båda citaten nedan. På vilket sätt är de viktiga för berättelsen? Vilka tankar väcker de hos dig? Vad tycker du om de olika repliker som yttras? Förklara!

   ”Nej”, sa Maria och skakade på huvudet. ”Nej, han är inte någon doktor. Han är uppassare”

   ”Jag visste det”, sa Bruno och kände sig mycket belåten. ”Men varför ljög han för mig i så fall? Det är så konstigt.”

   ”Pavel är inte doktor längre, Bruno”, sa Maria stilla. ”Men han var doktor förut”. I ett tidigare liv. Innan han kom hit.”

(.....) ”Jag förstår inte”, sa han.

    ”Det är det många av oss som inte gör”, sa Maria.

Jag tror att Maria säger att han inte var en doktor för att Beuno inte ska säga detta till sin pappa. Om han skulle göra det skulle Pavel råka illa ut. Det var nog ett sätt för Maria att ”rädda” Pavel. Eftersom Pavel inte får lova att vara en doktor, han får inte ens prata med Bruno, han ska bara vara en uppassare och göra det osm han blir tillsagd att göra.

   ”Det finns inga goda soldater”, sa Shmuel.

   ”Det är klart att det gör”, sa Bruno.

   ”Vem då?”

   ”Ja, pappa till exempel”, sa Bruno. ”Det är därför han har en så imponerande uniform, och alla kallar honom för kommendant och gör allt han säger åt dem. Furien har stora planer för honom eftersom han är en så god soldat”

Detta citatet är viktigt för handlingen för att Shmuel förklarar för Bruno att det inte finns några goda soldater. Kankse att det är ett snäpp på vägen för Bruno att förstå vad som händer. Det hans pappa gör är något Bruno inte är så medveten om, det enda han vet är att han är en soldat som gör ett bra jobb och att Furien har planer för honom. Men han förstår inte att det är hans pappa som jobbar i dessa ”baracker” och styr och ställer. 

Berätta om middagen med Löjtnant Kotler. Vad får vi veta om Kotler och hans bakgrund? Hur reagerar pappan och mamman på det? Varför tror du att Kotler behandlar Pavel så illa?

Kotler har en pappa som har flyttat till Shweiz. Detta är något som inte Brunos pappa tycker om. Han tänker ju såklart att Kotlers pappa sviker sitt land när det är krig. Kotler säger att han inte vet varför han flyttade, fast det är klart att han gör, men han ju vill inte få Brunos pappa över sig. 

 

Jämför stämningen i det här kapitlet med de tidigare. Tycker du att det är någon skillnad? Vilken i så fall? 

Det är skillnad, I detta kapitlet känns det som att Bruno börjar förstå lite mer. Detta kapitlet är våldsammare och ett steg närmare sanningen för Bruno som faktiskt är lite naiv.  

Shmuel funderar ut ett svar på Brunos fråga

Vilka likheter finns det mellan de två pojkarna?
Det är 9 år och är födda samma år,samma dag och samma månad. De har båda flyttat från deras hem, fast ingen av de ville flytta. Båda två hatar deras nya hem. De verkar båda vara medvetna medan de är omedvetna om vad som verkligen händer.

Bruno förundras över orättvisorna. Vad tycker han är orättvist?
T.ex att Shmuels familj bodde i ett rum tillsammans med en annan familj, tillsammans var de 11 personer i ett rum. Han tyckte att det var orättvist att de fanns en massa pojkar att leka innanför stängslet där Shmuel var och att han inte hade en enda kompis utanför so han kunde leka med.

Furien och Eva

I Brunos familj verkar det vara väldigt spänt. Det är väldigt viktigt att man respekterar vuxna och är lydig hela tiden. Pappan verkar ju helt klart vara högst i rang. Sedan kommer hans mamma och sedan Gretel och Bruno. De har en massa regler som man ska följa och om man är 9 år och får besök så kan man ju inte uppföra sig som ett barn.

Jag tycker verkligen inte det är så här nu förtiden. Ibland känns det nästan som att det är tvärt om. Nu kan ju vem som helst bestämma i huset, eller det beror ju på också vad det handlar om. Man behöver heller inte klä upp sig på samma sätt när man får gäster, nu förtiden så är alla mina vardagliga kläder mina finkläder, för det mesta. Fast det är klart, om USA:s president hade kommit på besök (Inte för att jag kommer på en anledning till han skulle göra det...) Så skulle jag nog klä upp mig, fast istället för att vara helt tyst och gå där i från så hade jag ju pratat hela tiden.

Furien och Eva:
Jag tycker att Eva värkar vara snäll och ganska trevlig. Hon känner ju Furien och verkar inte vara rädd för honom. Men hur hon kan vara ihop med honom är ju ett annat mysterium. På något sätt måste hon väl vara lite som honom, även om det inte märks när man läser om det. Nej, hur någon kan gilla honom förstår jag inte riktigt. Han verkar vara väldigt otrevlig och egoistisk.

Pricken som blev en fläck som blev en krumelur som blev en figur som blev en pojke

Bruno minns sitt intresse för upptäcktsfärder

Det viktigaste som hände i detta kapitel var att Bruno fick en lärare som ska privatunervisa honom och hans syster. Denna läraren heter herr Liszt. Han verkar vara väldigt bestämd och tycker om historia. Bruno tycker om att skriva och läsa. Men då kommer han ihåg att han vill bli upptäcktsresande. Då säger herr Liszt att han måste lära sig geografi och historia och är väldigt arg och bestämd. 

Pricken som blev en fläck som blev en krumelur som blev en figur som blev en pojke

Bruno har varit på en ”upptäcktsresa” och ser en prick som sedan egentligen var en pojke med en randig pyjamas. Han hade kommit fram till stängslet. Han började prata med denna pojken och de presenterar sig för varandra. Pojken heter Shmuel. Bruno tycker att han ser väldigt ledsen ut men vill inte fråga varför än. Bruno frågar när Shmuel fyller år och det visar sig att de är födda samma år, samma dag och samma månad! 1934-10-15. De pratar om vart de kommer ifrån. Bruno berättar att han kommer från Tyskland, Berlin, och säger att han bor i ett jättestort hus, att det finns trevliga cafeér och är väldigt fint. Men den senaste tiden så har det blivet lite stökigt och man måste täcka fönstrerna på natten. Shmuel säger att han är i Polen. I Polen finns trevliga människor och att det är bra i Polen helt enkelt. Han säger även att de är i Polen nu. Det visste inte Bruno. 
När det har pratat en stund frågar Bruno varför Shmuel är ledsen. Men kapitlet är slut innan Shmuel hinner svara. 
Jag tror nog inte att Shmuel förstår vad det egentligen är som händer. Han kanske berättar vad de gör där, men han vet nog inte riktigt varför. 

Pojken i randig pyjamas

Hittills så gillar jag den faktiskt. Jag tycker att det är väldigt intressant med andra världskriget också, så jag tror nog att jag kommer att gilla den här boken. 

Man har fått reda på att Bruno, killen som det verkar handla om, har flyttat från Berlin ut till en ”öde” plats, och han gillar det inte. De har flyttat för att hans pappa är en soldat, eller han jobbar på nåt sätt med Hitler i alla fall. Och då skulle han antagligen jobba där ute i ”ödemarken”, jag tror att det skulle kunna vara ett koncentrationsläge där någonstans som han ska jobba på. Och det slutade med att han Bruno kollade ut genom ett fönster och såg någonting men man fick aldrig reda på vad, bara att han gjorde någon min och blir lite förvånad. Jag tror att det han ser är ett koncentrationläger.

Jämför Brunos sätt att förhåhålla sig till Maria med systerns. 

Han verkar tycka att systern är ganska jobbig, hon är självisk tycker han. Men han verkar gilla Maria. Han har börjat se henne med andra ögon nu. Han har aldrig riktigt förstått att hon är en människa också, och att hon vill ha det bra med. 

Vad skulle du göra i  Brunos situation?

Jag tycker nästan att Bruno har gjort det som går att göra, han har ju pratat med sin pappa och sagt att han inte trivs. Det finns väl inte så mycket mer att göra, jag skulle också ha sagt att jag inte trivdes. Om jag verkligen skulle vilja komma därifrån hade jag kanske låst in mig på mitt rum och verka ledsen...

Förklara orden i fetstil och skriv ner så många synonymer som möjligt. 

”Jag menar vad jag säger”, insisterade mamma  

Så på sig.  

 För det mesta såg den unge löjtnanten väldigt elegant ut ...

vacker, grann, stilig, ståtlig, flott, prydlig, tjusig, stilfull, smakfull.

”Åh, håll tyst med dig”, skrek Bruno och såg hätskt på sin syster.

fientligt, hatfullt. 

...det började blöda ymnigt.

kraftigt, rikligt, mycket.

1. Sammanfatta med fem meningar vad kapitlet handlar om.

Detta kapitlet handlade om att Bruno börjar känna sig ganska ensam. Han träffade också hans pappas arbetskamrat, Löjtnant Kotler, som hans syster verkar tycka om. Men senare snäser han lite åt dem och de blir lite rädda. Bruno gjorde också en gunga, han ramlade sedan av den och började blöda ymnigt. Pavel tog då hand om bruno, fast när Brunos mamma kom hem ville hon ta åt sig äran och sa att: om någon frågar så var det jag som gjorde rent såret. 

1. Beskriv Löjtnant Kotler

Han har ser väldigt stilig ut, Jag tänker mig att han ser stilig ut, fast han är en riktig bråkstake, eller så var en bråkstake när han var yngre. Mycket muskler och så. Han känns ändå ganska ond, fast han kanske hade en svår uppväxt... Men han verkar göra sitt jobb så gott han kan i alla fall. 

1. Beskriv Pavel.

Han måste väl vara deras betjänt på nåt vis. Han verkar väldigt snäll, men lite rädd för att han tillhör ”den lägre klassen”, Så han visar stor respekt för det rikare. Han är mager och ganska gammal, inte jättegammal, men ganska. 

1. Förklara titeln på kapitlet.

Titeln är ”Hur mamma tog år sig äran för något hon inte hade gjort”. 

Kapitlet heter väl så för att Brunos mamma tog åt sig äran när Pavel hade gjort rent hans sår, fast hans mamma sa då att det var hon som hade gjort rent såret. Kankse för att hon inte ille att Pavel skulle ha gjort något bra, utan att det var hennes uppgift egentligen. 

Varför momor rusade därifrån

Hej Bruno!

Jag blev så glad när jag såg ditt brev! Jag hade tänkt att skriva till dig, men det har inte blivit av förstår du, jag ledsen för det, men nu ska jag svara på alla dina funderingar.

Om jag förstår saken rätt så gillar du inte ditt nya hem. Du får kanske bara vänja dig vid det, försök att komma på något positivt med huset istället för att se det negativa. Men jag förstår dig, det kan inte vara så kul när du inte har någon att leka med. Du borde leka med din syster, även om du tycker att hon är egoistiskt så måste det ju finnas något som är bra med henne. Det finns alltid något bra med alla människor förstår du, även din syster.  

Tror du inte att din syster tycker att det är tråkigt att vara helt ensam? jag tycker att ni borde hitta på något roligt tillsammans. 

Alla människorna i pyjamasar och tygmössor kan jag inte riktigt förklara för dig Bruno. Det är nog bäst för dig själv att du inte tänker så mycket på det. Du borde låta de vara där de är. Med tiden kommer du inse vad de gör där, det blir enklare att förstå när du blir lite äldre. Men kom ihåg att det är människor och att de är precis lika viktiga som du är. Även om de går runt i randiga pyjamasar. 

Jag har det bra här i Berlin. Det är tomt utan dig och din familj. Jag saknar er jättemycket och tänker på er hela tiden och jag längtar tills vi träffas igen. Angående det som hände på jul så har det inget med dig att göra. Det är far din som jag är lite besviken på, men jag skyller på mig själv för det. 

Nästa gång vi träffas har jag en pjäs färdigskriven som vi kan spela upp! 

Saknar dig!

Tusen kramar farmor.