I början av filmen ser man Bruno och hans vänner springa runt på gatorna i Berlin, de leker att de är flygplan. I nästa scen kommer Bruno hem och ser flyttabilar utanför hans hus. Han undrar varför och får reda på att de ska flytta ifrån Berlin. De ska flytta för att Brunos pappa är soldat och jobbar för Hitler som har sagt åt honom att jobba i Polen på ett koncentrationläger. Därför måste de flytta. Brunos pappa är såklart glad för detta och har en fest innan de ska flytta.
I slutet av filmen går Bruno till Shmuel för sista gången innan han ska flytta igen. De har bestämt att Bruno ska gräva under stängslet och krypa under till Shmuels sida. Shmuel skulle ta med sig en pyjamas till Bruno, så han skulle kunna gå in utan att bli upptäckt. När Bruno har krypt under stängslet springer de bort till shmuels barack. När de är inne i den kommer det in soldater och kör bort all där inne till ett annat rum, en gaskammare. Samtidigt i Brunos hus hittar inte hans mamma honom. Så alla börjar leta efter honom, de springer bort till koncentrationslägret och hittar hans kläder utanför stängslet. Då förstår de att han är där inne, men då är det redan försent.
Personerna i filmen är annorlunda om man jämför med boken. Bruno verkar förstå verkligheten bättre i filmen, han är inte lika naiv. Gretel är inte lika elak, hon verkar faktiskt snäll i filmen. Pappan är inte lika sträng och verkar inte vara ”högst i rang” hemma heller. Mamman i filmen säger vad hon tycker mycket tydligare än i boken. Hon accepterar inte saker lika lätt. Farmorn får man inte höra så mycket om i filmen. Det enda man får höra av henne är i början, på ”utflyttningsfesten”, när hon säger till Brunos pappa att hon inte gillar det han håller på med och Brunos pappa säger att hon är död efter ett samtal. Jag tycker inte Maria är så tillbakadragen som i boken. Hon pratar och verkar väldigt glad, fast det märks ändå att hon inte tycker det pappan gör är särskilt bra. Jag tycker ännu mer synd om Pavel i filmen än i boken, han är jättesliten och har svårt att gå. Jag tycker att scener med Pavel i filmen är det värsta scenerna. Fast jag tycker inte att man hör mer av honom i filmen än i boken, han är ändå sig lik. Löjtnant Kotler såg ut precis som jag hade tänkt mig honom. Fast man märker inte av honom lika mycket i filmen som i boken. De har förkortat honom lite. Han är en otrevlig typ och tror att han äger alla. Herr Lizt är Brunos lärare och, ja, han verkar snäll, fast jag vet inte riktigt, man såg inte så mycket av honom. Han gick igenom vad som hände i landet men Bruno lyssnade inte. Man ser mer av alla i filmen, det kan nog vara så för att man inte ser saker från Brunos perspektiv. Man får till och med se scener som Bruno inte är med i.
Bruno får veta vad som verkligen händer i landet när han pratar med Gretel. Man får se Bruno komma in i Gretels rum som är fullt av affisher på väggarna med Hitler på. Sen förklarar hon för Bruno vad som händer. Då förstår Bruno mer, men han verkar ändå inte riktigt förstå, även om han förstår mer än i boken. Sen får han se en film om ett koncentrationsläger, mäniskorna där han jäteroligt och verkar ha det hur bra som helst. Det var såklart en film som man skulle använda för att folket skulle tro att det är bra. Bruno blir då glad och tycker att hans pappa är en bra soldat. Då tror han ju detta ända tills han kommer in i koncentrationlägret och då är det inte alls som på filmen, sen dör han så han fick nog aldrig riktigt veta sanningen.
De bor ju i en skog i filmen. Det ser ut som en vanlig lövskog, lugnt och trevligt. Huset som de bor i är inte lika stort som huset de bodde i i Berlin. Jag tycker det var ett trevligt ställe, bortsett från koncentrationslägret. Och det som hände där är ju en annan sak, det var hemskt. Det fanns även en stor skorsten, eftersom man eldade upp lik där så luktade det inte särskilt gott vid deras hus. Jag hade absolut inte velat bo där. Stämningen var inte den bästa heller, fast den skapades ju av alla människor där, och det var ju inte konstigt att det var dålig stämning.
Boken och filmen berättar annorlunda, i boken får man veta mer detaljer, sånt kan man inte ta med i filmen för då hade den blivit jättelång och det hade blivit utdragna scener som egentligen är helt ointressanta i en film. I filmen tog man med slutet på boken, det som är mest spännande. Det var en stor del av filmen, om man jämför med boken. I boken får man se allt ur Brunos perspektiv, medan man i filmen får se ur sitt eget. Även om man förstod saker som hände i boken så är man med Bruno hela tiden. Medans man i filmen får se allt som alla gör, saker som Bruno inte ens lagt märke till och inte hade kunnat berätta i boken.
Vissa repliker hade tagits bort och ersatts av andra, vilken blir annorlunda om man läst boken innan. Det gör antagligen för att det passar kanske bättre att prata på ett annorlunda sätt i en film, än i en boken för att det ska bli mer spännande. Om man väljer att ta bort repliker från t.ex Brunos mormor, hör man ju självklart inte lika mycket av henne, vilket resulterar i att hon inte blir en lika viktig karaktär. Hon var ju ändå någon som Bruno längtade efter och verkligen ville vara med i boken, men i filmen då så försvinner det saker för Bruno att göra, han blir mer enformig då.
Filmen inleddes av en replik: ”Barndomen mäts i ljud, luket och synupplevelser till förnuftets mörkertimme börjar växa”, jag tror att den repliken börjar filmen för att visa hur Bruno är. Han har inte riktigt något förnuft. Så han litar på det han ser, luktar och hör utan egentligen tänka på vad det är för något. Det tror jag stämmer, man tänker mycket mer på saker ju äldre man blir känns det som, jag ”tänker mer” nu än vad jag gjorde när jag var i Brunos ålder.
Temat i filmen och boken är ju krig egentligen för det utspelar sig under andra världskriget. Man får ju inte se eller läsa några krigar scener, men det är ändå det som det handlar om. Om det inte hade varit något krig hade inget av det i filmen och boken hänt. Budskapet kan nog vara att man aldrig ska göra något som detta igen. Man ska inte straffa människor och ha dessa ”massutrotningar” igen, och inte krig heller.
Jag tycker nog att boken vänder sig mer åt barn och filmen mot äldre. Det är som att de har gjort en film för äldre människor av en barn film, lite mystiskt... Filmen är faktiskt hemsk, jag tycker att den är värre än boken. Jag tycker att den är tillräckligt äcklig för att ha femtonårsgräns. Man ser ju inget blod i filmen och det är inga läskiga mördarscener, men handlingen är hemsk, det är nog det som gör att den har femtonårsgräns.
De som skrev bokrecensionerna tyckte att det var en väldigt bra bok, de verkade inte tycka att det var någon som inte var så lika bra. Jag håller med, jag tyckte också att det var en bra bok, spännande, fin, gripande, sorglig och hemsk på samma gång.
i filmrecensionerna stod de att filmen var väldigt bra, jag tycker att boken och filmen var väldigt bra, fast på olika sätt. I boken måste man skapa sin egen bild av allting, medans i filmen ser man allt så som det ser ut. Därför tycker jag att det är lika bra, men jag kollar hellre på filmen igen än att läsa boken en gång till. Och som de skrev i recensionen så har filmen ett viktigt budskap, så om man ska kola på en film så är det Pojken i randig pyjamas för att den har faktiskt en mening som man kan lära sig av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar