I slutet av den här boken rullade Bruno under stängslet. Han hade fått kläder av Shmuel som han bytte om till. Det var en randig pyjamas och en mössa. När Bruno hade kommit in på andra sidan stängslet gick han och Shmuel bort till barackerna. De skulle leta efter Shmuels pappa som hade försvunnit. Bruno tyckte inte om det stället och ville gå hem, men då kom soldater och omringade dem. De föste in de i ett rum tillsammans med hundra andra judar. Där sa Bruno till Shmuel att han var Brunos bästa kompis och han tog Shmuels hand. Sen var kapitlet slut. De gasades och dog alltså.
Så småning om fick Brunos familj reda på att han var borta, eftersom han inte kom tillbaka. De började såklart leta efter honom. Brunos pappa blev arg, ledsen och skötte inte sitt jobb bra, därför blev han inte omtyckt av de andra soldaterna. Jag tycker inte att pappan var en dålig människa, men han hade en konstig syn på andra människor. Han brydde sig ändå om sin familj och gjorde det som han trodde var bäst för dem, som jag tror att alla människor gör. Men han jobbade såklart på den här koncentrationslägret, och om jag hade vetat vem han var så hade jag ju såklart inte tyckt om honom. Och nu när Bruno dog så tror jag att han kanske förstod att det är hemskt att döda människor.
Vad tycker du om slutet på boken? Vilka känslor väckte det? Var det väntat? Hur reagerade Bruno på det som hände?
SvaraRaderaAllt detta kanske du skriver om när du jämför film och bok. Jag ser fram emot att läsa även det sista som du skriver!