Hittills så gillar jag den faktiskt. Jag tycker att det är väldigt intressant med andra världskriget också, så jag tror nog att jag kommer att gilla den här boken.
Man har fått reda på att Bruno, killen som det verkar handla om, har flyttat från Berlin ut till en ”öde” plats, och han gillar det inte. De har flyttat för att hans pappa är en soldat, eller han jobbar på nåt sätt med Hitler i alla fall. Och då skulle han antagligen jobba där ute i ”ödemarken”, jag tror att det skulle kunna vara ett koncentrationsläge där någonstans som han ska jobba på. Och det slutade med att han Bruno kollade ut genom ett fönster och såg någonting men man fick aldrig reda på vad, bara att han gjorde någon min och blir lite förvånad. Jag tror att det han ser är ett koncentrationläger.
Jämför Brunos sätt att förhåhålla sig till Maria med systerns.
Han verkar tycka att systern är ganska jobbig, hon är självisk tycker han. Men han verkar gilla Maria. Han har börjat se henne med andra ögon nu. Han har aldrig riktigt förstått att hon är en människa också, och att hon vill ha det bra med.
Vad skulle du göra i Brunos situation?
Jag tycker nästan att Bruno har gjort det som går att göra, han har ju pratat med sin pappa och sagt att han inte trivs. Det finns väl inte så mycket mer att göra, jag skulle också ha sagt att jag inte trivdes. Om jag verkligen skulle vilja komma därifrån hade jag kanske låst in mig på mitt rum och verka ledsen...
Förklara orden i fetstil och skriv ner så många synonymer som möjligt.
”Jag menar vad jag säger”, insisterade mamma
Så på sig.
För det mesta såg den unge löjtnanten väldigt elegant ut ...
vacker, grann, stilig, ståtlig, flott, prydlig, tjusig, stilfull, smakfull.
”Åh, håll tyst med dig”, skrek Bruno och såg hätskt på sin syster.
fientligt, hatfullt.
...det började blöda ymnigt.
kraftigt, rikligt, mycket.
- Sammanfatta med fem meningar vad kapitlet handlar om.
Detta kapitlet handlade om att Bruno börjar känna sig ganska ensam. Han träffade också hans pappas arbetskamrat, Löjtnant Kotler, som hans syster verkar tycka om. Men senare snäser han lite åt dem och de blir lite rädda. Bruno gjorde också en gunga, han ramlade sedan av den och började blöda ymnigt. Pavel tog då hand om bruno, fast när Brunos mamma kom hem ville hon ta åt sig äran och sa att: om någon frågar så var det jag som gjorde rent såret.
- Beskriv Löjtnant Kotler
Han har ser väldigt stilig ut, Jag tänker mig att han ser stilig ut, fast han är en riktig bråkstake, eller så var en bråkstake när han var yngre. Mycket muskler och så. Han känns ändå ganska ond, fast han kanske hade en svår uppväxt... Men han verkar göra sitt jobb så gott han kan i alla fall.
- Beskriv Pavel.
Han måste väl vara deras betjänt på nåt vis. Han verkar väldigt snäll, men lite rädd för att han tillhör ”den lägre klassen”, Så han visar stor respekt för det rikare. Han är mager och ganska gammal, inte jättegammal, men ganska.
- Förklara titeln på kapitlet.
Titeln är ”Hur mamma tog år sig äran för något hon inte hade gjort”.
Kapitlet heter väl så för att Brunos mamma tog åt sig äran när Pavel hade gjort rent hans sår, fast hans mamma sa då att det var hon som hade gjort rent såret. Kankse för att hon inte ille att Pavel skulle ha gjort något bra, utan att det var hennes uppgift egentligen.
Varför momor rusade därifrån
Hej Bruno!
Jag blev så glad när jag såg ditt brev! Jag hade tänkt att skriva till dig, men det har inte blivit av förstår du, jag ledsen för det, men nu ska jag svara på alla dina funderingar.
Om jag förstår saken rätt så gillar du inte ditt nya hem. Du får kanske bara vänja dig vid det, försök att komma på något positivt med huset istället för att se det negativa. Men jag förstår dig, det kan inte vara så kul när du inte har någon att leka med. Du borde leka med din syster, även om du tycker att hon är egoistiskt så måste det ju finnas något som är bra med henne. Det finns alltid något bra med alla människor förstår du, även din syster.
Tror du inte att din syster tycker att det är tråkigt att vara helt ensam? jag tycker att ni borde hitta på något roligt tillsammans.
Alla människorna i pyjamasar och tygmössor kan jag inte riktigt förklara för dig Bruno. Det är nog bäst för dig själv att du inte tänker så mycket på det. Du borde låta de vara där de är. Med tiden kommer du inse vad de gör där, det blir enklare att förstå när du blir lite äldre. Men kom ihåg att det är människor och att de är precis lika viktiga som du är. Även om de går runt i randiga pyjamasar.
Jag har det bra här i Berlin. Det är tomt utan dig och din familj. Jag saknar er jättemycket och tänker på er hela tiden och jag längtar tills vi träffas igen. Angående det som hände på jul så har det inget med dig att göra. Det är far din som jag är lite besviken på, men jag skyller på mig själv för det.
Nästa gång vi träffas har jag en pjäs färdigskriven som vi kan spela upp!
Saknar dig!
Tusen kramar farmor.
Du beskriver de olika personerna bra och kan förklara orden.
SvaraRaderaI det här läget är det inte så lätt att förstå riktigt vem Pavel är om man inte har mycket bakgrundsinformation om andra världskrigetoch förintelsen.
Du låter Bruno få ett fint och trösterikt brev från sin farmor. Det märks att du har försökt anpassa språket efter tiden och du har tagit hänsyn både till farmors personlighet samt att hon skriver till ett barn. Kanske att hälsningsfras och avslutningsfras kunde ha anpassats mer efter tiden.