Shmuel funderar ut ett svar på Brunos fråga

Vilka likheter finns det mellan de två pojkarna?
Det är 9 år och är födda samma år,samma dag och samma månad. De har båda flyttat från deras hem, fast ingen av de ville flytta. Båda två hatar deras nya hem. De verkar båda vara medvetna medan de är omedvetna om vad som verkligen händer.

Bruno förundras över orättvisorna. Vad tycker han är orättvist?
T.ex att Shmuels familj bodde i ett rum tillsammans med en annan familj, tillsammans var de 11 personer i ett rum. Han tyckte att det var orättvist att de fanns en massa pojkar att leka innanför stängslet där Shmuel var och att han inte hade en enda kompis utanför so han kunde leka med.

Furien och Eva

I Brunos familj verkar det vara väldigt spänt. Det är väldigt viktigt att man respekterar vuxna och är lydig hela tiden. Pappan verkar ju helt klart vara högst i rang. Sedan kommer hans mamma och sedan Gretel och Bruno. De har en massa regler som man ska följa och om man är 9 år och får besök så kan man ju inte uppföra sig som ett barn.

Jag tycker verkligen inte det är så här nu förtiden. Ibland känns det nästan som att det är tvärt om. Nu kan ju vem som helst bestämma i huset, eller det beror ju på också vad det handlar om. Man behöver heller inte klä upp sig på samma sätt när man får gäster, nu förtiden så är alla mina vardagliga kläder mina finkläder, för det mesta. Fast det är klart, om USA:s president hade kommit på besök (Inte för att jag kommer på en anledning till han skulle göra det...) Så skulle jag nog klä upp mig, fast istället för att vara helt tyst och gå där i från så hade jag ju pratat hela tiden.

Furien och Eva:
Jag tycker att Eva värkar vara snäll och ganska trevlig. Hon känner ju Furien och verkar inte vara rädd för honom. Men hur hon kan vara ihop med honom är ju ett annat mysterium. På något sätt måste hon väl vara lite som honom, även om det inte märks när man läser om det. Nej, hur någon kan gilla honom förstår jag inte riktigt. Han verkar vara väldigt otrevlig och egoistisk.

Pricken som blev en fläck som blev en krumelur som blev en figur som blev en pojke

Bruno minns sitt intresse för upptäcktsfärder

Det viktigaste som hände i detta kapitel var att Bruno fick en lärare som ska privatunervisa honom och hans syster. Denna läraren heter herr Liszt. Han verkar vara väldigt bestämd och tycker om historia. Bruno tycker om att skriva och läsa. Men då kommer han ihåg att han vill bli upptäcktsresande. Då säger herr Liszt att han måste lära sig geografi och historia och är väldigt arg och bestämd. 

Pricken som blev en fläck som blev en krumelur som blev en figur som blev en pojke

Bruno har varit på en ”upptäcktsresa” och ser en prick som sedan egentligen var en pojke med en randig pyjamas. Han hade kommit fram till stängslet. Han började prata med denna pojken och de presenterar sig för varandra. Pojken heter Shmuel. Bruno tycker att han ser väldigt ledsen ut men vill inte fråga varför än. Bruno frågar när Shmuel fyller år och det visar sig att de är födda samma år, samma dag och samma månad! 1934-10-15. De pratar om vart de kommer ifrån. Bruno berättar att han kommer från Tyskland, Berlin, och säger att han bor i ett jättestort hus, att det finns trevliga cafeér och är väldigt fint. Men den senaste tiden så har det blivet lite stökigt och man måste täcka fönstrerna på natten. Shmuel säger att han är i Polen. I Polen finns trevliga människor och att det är bra i Polen helt enkelt. Han säger även att de är i Polen nu. Det visste inte Bruno. 
När det har pratat en stund frågar Bruno varför Shmuel är ledsen. Men kapitlet är slut innan Shmuel hinner svara. 
Jag tror nog inte att Shmuel förstår vad det egentligen är som händer. Han kanske berättar vad de gör där, men han vet nog inte riktigt varför. 

Pojken i randig pyjamas

Hittills så gillar jag den faktiskt. Jag tycker att det är väldigt intressant med andra världskriget också, så jag tror nog att jag kommer att gilla den här boken. 

Man har fått reda på att Bruno, killen som det verkar handla om, har flyttat från Berlin ut till en ”öde” plats, och han gillar det inte. De har flyttat för att hans pappa är en soldat, eller han jobbar på nåt sätt med Hitler i alla fall. Och då skulle han antagligen jobba där ute i ”ödemarken”, jag tror att det skulle kunna vara ett koncentrationsläge där någonstans som han ska jobba på. Och det slutade med att han Bruno kollade ut genom ett fönster och såg någonting men man fick aldrig reda på vad, bara att han gjorde någon min och blir lite förvånad. Jag tror att det han ser är ett koncentrationläger.

Jämför Brunos sätt att förhåhålla sig till Maria med systerns. 

Han verkar tycka att systern är ganska jobbig, hon är självisk tycker han. Men han verkar gilla Maria. Han har börjat se henne med andra ögon nu. Han har aldrig riktigt förstått att hon är en människa också, och att hon vill ha det bra med. 

Vad skulle du göra i  Brunos situation?

Jag tycker nästan att Bruno har gjort det som går att göra, han har ju pratat med sin pappa och sagt att han inte trivs. Det finns väl inte så mycket mer att göra, jag skulle också ha sagt att jag inte trivdes. Om jag verkligen skulle vilja komma därifrån hade jag kanske låst in mig på mitt rum och verka ledsen...

Förklara orden i fetstil och skriv ner så många synonymer som möjligt. 

”Jag menar vad jag säger”, insisterade mamma  

Så på sig.  

 För det mesta såg den unge löjtnanten väldigt elegant ut ...

vacker, grann, stilig, ståtlig, flott, prydlig, tjusig, stilfull, smakfull.

”Åh, håll tyst med dig”, skrek Bruno och såg hätskt på sin syster.

fientligt, hatfullt. 

...det började blöda ymnigt.

kraftigt, rikligt, mycket.

1. Sammanfatta med fem meningar vad kapitlet handlar om.

Detta kapitlet handlade om att Bruno börjar känna sig ganska ensam. Han träffade också hans pappas arbetskamrat, Löjtnant Kotler, som hans syster verkar tycka om. Men senare snäser han lite åt dem och de blir lite rädda. Bruno gjorde också en gunga, han ramlade sedan av den och började blöda ymnigt. Pavel tog då hand om bruno, fast när Brunos mamma kom hem ville hon ta åt sig äran och sa att: om någon frågar så var det jag som gjorde rent såret. 

1. Beskriv Löjtnant Kotler

Han har ser väldigt stilig ut, Jag tänker mig att han ser stilig ut, fast han är en riktig bråkstake, eller så var en bråkstake när han var yngre. Mycket muskler och så. Han känns ändå ganska ond, fast han kanske hade en svår uppväxt... Men han verkar göra sitt jobb så gott han kan i alla fall. 

1. Beskriv Pavel.

Han måste väl vara deras betjänt på nåt vis. Han verkar väldigt snäll, men lite rädd för att han tillhör ”den lägre klassen”, Så han visar stor respekt för det rikare. Han är mager och ganska gammal, inte jättegammal, men ganska. 

1. Förklara titeln på kapitlet.

Titeln är ”Hur mamma tog år sig äran för något hon inte hade gjort”. 

Kapitlet heter väl så för att Brunos mamma tog åt sig äran när Pavel hade gjort rent hans sår, fast hans mamma sa då att det var hon som hade gjort rent såret. Kankse för att hon inte ille att Pavel skulle ha gjort något bra, utan att det var hennes uppgift egentligen. 

Varför momor rusade därifrån

Hej Bruno!

Jag blev så glad när jag såg ditt brev! Jag hade tänkt att skriva till dig, men det har inte blivit av förstår du, jag ledsen för det, men nu ska jag svara på alla dina funderingar.

Om jag förstår saken rätt så gillar du inte ditt nya hem. Du får kanske bara vänja dig vid det, försök att komma på något positivt med huset istället för att se det negativa. Men jag förstår dig, det kan inte vara så kul när du inte har någon att leka med. Du borde leka med din syster, även om du tycker att hon är egoistiskt så måste det ju finnas något som är bra med henne. Det finns alltid något bra med alla människor förstår du, även din syster.  

Tror du inte att din syster tycker att det är tråkigt att vara helt ensam? jag tycker att ni borde hitta på något roligt tillsammans. 

Alla människorna i pyjamasar och tygmössor kan jag inte riktigt förklara för dig Bruno. Det är nog bäst för dig själv att du inte tänker så mycket på det. Du borde låta de vara där de är. Med tiden kommer du inse vad de gör där, det blir enklare att förstå när du blir lite äldre. Men kom ihåg att det är människor och att de är precis lika viktiga som du är. Även om de går runt i randiga pyjamasar. 

Jag har det bra här i Berlin. Det är tomt utan dig och din familj. Jag saknar er jättemycket och tänker på er hela tiden och jag längtar tills vi träffas igen. Angående det som hände på jul så har det inget med dig att göra. Det är far din som jag är lite besviken på, men jag skyller på mig själv för det. 

Nästa gång vi träffas har jag en pjäs färdigskriven som vi kan spela upp! 

Saknar dig!

Tusen kramar farmor.